Sveas grundare Pär Dahlstedt kör förnödenheter till Ukraina

Publicerad: 29/3, 2022

Trafikläraren Pär Dahlstedt från Gävle har som volontär kört ned insamlat material med egen lastbil från Sverige till krigets Ukraina. Ukrainarna ber nu om hjälp i form av begagnade minibussar, oavsett skick bara de är kördugliga, som de kan använda som ambulanser. Ryssarna skjuter nämligen på allt som har ett rött kors på sig. Så dels är det brist på vanliga ambulanser men sorgligt nog så är det också säkrare att frakta skadade människor i vanliga bilar.

Här följer Pärs egna ord från sin resa med insamlade förnödenheter av Gävlebor på initiativ av läkaren Yuliia Didenko som ville hjälpa till i sitt forna hemland.
– Jag reste ner med färjan från Nynäshamn till Gdansk den 7 mars. Under färjeresan så lärde jag känna tre glada gubbar från Ukrainahjälpen Fillipus, de driver ett sommarkollo för 1500-2000 fattiga barn i Ukraina varje sommar helt gratis. Därför kör de ner fyra gånger per år för att fylla på förnödenheterna på lägergården de äger. Fick en hel del tips av dem om både tull och vägar. Under resans gång så fick jag även kontakt med ukrainska ambassaden som hjälpte till med tullhandlingar.
Jag hade en adress att leverera till, som blev ändrad när jag kom in i landet, utav personen som är medicinskt ansvarig för frivillig milisen där nere. Jag återger inte namnet då det rör sig en del ryska sabotörer där. Dock en mycket sympatisk person som avslutade sin fasta läkartjänst med omedelbar verkan, på andra sidan jorden, för att åka och jobba gratis i Ukraina.
Jag träffade även ett antal milismän där som verkligen offrar allt för sitt land. En äldre bonde som hade varit i Bollnäs och plockat blåbär förra sommaren, som verkligen inte kunde vara utan svenskt kaffe, men nu så skulle han ge allt för sitt land så att han kunde börja odla potatis igen.
En medelålders man som jobbade som försäkringssäljare till vardags och aldrig sett ett vapen i verkliga livet, men var villig att åka till fronten för att bistå sina landsmän. Han bjöd in mig efter kriget att gå stora pubrundan i Lviv.
Det var en jurist som hade släppt allt för att hjälpa till att lossa lastbilen när jag kom ner. Det var det bästa sättet att hjälpa människor just nu.

Jag träffade även Yonas, en av de unga grabbar i 20-årsåldern, som körde ”ambulans” på nätterna in till Kiev med mat och medicin och sen smugglade ut sårade på vägen ut. Allt med röda kors där nere är enligt ryssarna legitima mål, vilket gör att om de blir påkomna så blir de beskjutna eller i bästa fall bara av med bilen. Den natten jag sov över där nere så bombade ryssarna tre sjukhus och sköt sönder fyra ambulanser. Yonas kom ut med två sårade ur Kiev samma natt.

När jag skulle åka hem så fick jag frågan om det inte gick att få fram ersättningsfordon till grabbarna som kör. Därför vill jag nu nå ut och hoppas att några vill och kan hjälpa till att skaffa fram ett antal begagnade fordon. Det hade varit fantastiskt att få hjälpa dem genom att åter åka ner till dem och leverera detta.
Jag har möjlighet att lasta tre minibussar/transportfordon på mitt ekipage. Blir det fler så åker jag fler gånger. Kan man dessutom fylla upp dem och resten av lastbilen och släpet med medicin och mat så gör vi största möjliga gemensamma nytta! Det kanske finns någon som t.ex. har ett gammalt dieselverk som duger till att driva en operationssal med.

Jag måste bara beundra detta folk som trots att det är krig så finns det ändå en optimism om att - bara kriget är slut så kommer allt att bli som vanligt: "Jag planterar min potatis och dricker mitt svenska kaffe som jag snålat på för att det ska räcka till nästa bärsäsong".
Jag råkade köra ned ett äppelträd där det var trångt men fick till svar att; Bara kriget är slut så planterar vi ett nytt.
Det här är ett folk som alltid ser ljust på livet, som trots att hela deras hem ligger i spillror, så är ändå prio att hjälpa sin granne.
Trots att de ringde till säkert 30 restauranger för att kunna bjuda på middag där nere, utan att någon kunde erbjuda någon mat, så bjöds det på en festmåltid på kvällen, värdig en kung - med hjälp av grannar och bekanta.

Det jobbigaste på hela resan var på vägen ut, då det tog hela nio timmar att komma sista kilometern till gränsen och igenom, på grund av flyktingströmmen. Då fick jag dåligt samvete när jag satt i min varma lastbil med diesel för 200 timmars köande och en falukorvsring i bilen. Samtidigt går det tunt klädda kvinnor och barn utanför med temperaturer runt noll. Med väldigt små möjligheter att få värme eller mat.
Jag fick i går kväll även besked om att ryssarna hade beskjutit en konvoj märkt med barn på väg ut ur konfliktområdet med röda kors-symboler.

Det finns en fras som har varit förbjuden under Sovjettiden i Ukrina:
Slava Ukraini! Vilket betyder Ära åt Ukraina!
Men jag tycker svarsfrasen är mer passande i detta fall: 
Herojam slava! Viket betyder Ära åt hjältarna! 

För det är en hel massa vardagshjältar som försöker vinna detta krig, mot en otroligt mycket större och mer välutrustad armé.
Jag har daglig kontakt med det som på ett dygn blev mina vänner för resten av livet. Vilket gör att jag kommer att fortsätta köra dit så länge det går att komma fram och så länge det finns förnödenheter att köra dit.
Och efter kriget ska jag ta den där ölen i Lviv!

PS. Ett extra stort tack till det norska konsultföretaget Curamando som stod för dieselräkningen och Polferries stod för färjan ut.

För mer information, kontakt och gärna tips om var vi kan få tag på fler provisoriska ambulanser
Pär Dahlstedt
Mobil 073-839 29 89
https://bomhustrafikskola.se
https://sveatrafikcenter.se

Läs hela artikeln med fler bilder och se Pärs film när han åker in i Ukraina på länken här >>